söndag 31 mars 2013

Stenigt


Det är en märklig känsla att gå runt i en fornborg. Den är ju minst 1000 år gammal. Människor byggde upp dessa stenvallar utan murbruk eller andra avancerade tekniker och stenvallarna ligger där än idag. Fascinerande. I Södermanland finns det en del fornborgar och idag har vi besökt den som ligger uppe på Hägersberget. På den första bilden ser ni den ena ingången till fornborgen.


För att testa hur mina nya kängor uppför sig i stenig terräng har jag, med stil och elegans, klättrat upp på stenvallen.


Från bergets topp har man en vidsträckt utsikt. I nuläge ser man dock snön så långt som ögat (och kikaren) kan nå.


Nedanför berget fick jag syn på en envishet utan dess like. Fyra träd har bestämt sig för att hinder ska ses som möjligheter och betraktar bumlingen som sitt stöd. Helt otroligt tycker jag.

lördag 30 mars 2013

Tummen upp


Tummen upp för mina nya vandringskängor! De sitter som en smäck. Vi kommer nog att bli riktigt bra vänner, kängorna och jag.


Solen skiner och det är riktigt behagligt trots att nordanvinden är så envis. På vissa ställen är snön fortfarande ganska djup :)

Men vet ni vad? Vi har sett vårens första nässelfjäril!


Tummen upp för våren, för solen och för att det är så skönt att leva vissa dagar.



Bordsällskap


Helt otroligt! Min galna björktrast har fått oväntat sällskap vid bordet. En flock sidensvansar landade på björktrastens ägor (dvs min grässmatta) och började mumsa på äpplen. Björktrasten syntes inte till men det betydde inte att ägorna var obevakade. 


För även om björktrasten är borta så brukar han hålla koll på sin mark. Tjoff så kom han farande! Sidensvansarna blev rädda och flög iväg. Men en stannade kvar och gjorde björktrasten helt förbryllad. Hittills hade björktrasten lyckats jaga bort allt och alla.


Björktrasten stirrade på sidensvansen. Han försökte nog psyka den lilla tuffingen.


När stirrandet visade sig vara fel metod att försvara sin mark med började björktrasten skrika.
Men sidensvansen gav svar på tal ska jag säga er.


Björktrasten hade inget annat val än att låta sidensvansen äta äpplet. Men missnöjd, det var han. 
En stund åt de tillsammans men nu är det bara sidensvansen kvar...


fredag 29 mars 2013

Stilla och tyst


Jag har verkligen längtat efter den här påskhelgen. Fyra lediga dagar! Fyra dagar av total (ok, nästan total) frihet! Jag har inlett ledigheten med att tidigt imorse åka till Sundbyholm och bara njuta av stillheten och tystnaden. Det var jättekallt men ack så vackert!





Jag önskar Er alla en fantastisk helg. Med mycket sol, glädje och avkoppling. Glad Påsk på Er!

onsdag 27 mars 2013

Naturkonst i busskuren


Tidigt imorse satt jag i en busskur och tittade på de målningarna som nattens kyla hade lämnat efter sig.
Jag försökte fotografera dessa skapelser men det var inte lätt för folk på andra sidan glaset trodde att jag riktade objektivet mot dem...

söndag 24 mars 2013

Fru Hackspett


Den hackspetten som för ett par månader sedan hittade till mitt matningsställe har blivit en stammis här. Han trivs nog bra för numera kommer han hit med sin fru. Jag tror att även Fru Hackspett finner maten till sin belåtenhet för hon vågar sig hit även utan sin man.
Hon som är så skygg och jämt på sin vakt. 


Mina hackspettar är särskilt förtjusta i de hemlagade energibollar som jag numera tillverkar på löpande band. Bollarna består av olika frön, bär, hasselnötter, margarin och kokosfett. Jag gjuter dem i pappmuggar som jag tar bort innan jag hänger bollen i trädet.


 

fredag 22 mars 2013

Fjällvandring i badet



Vi har bestämt oss för att vandra från Abisko till Nikkaluokta. Någonstans där på vägen ska vi klämma in Kebnekaise också. Det är några månader tills dess och det känns som evigheter. Så jag roar mig med att fjällvandra i badet. En perfekt avslutning på en lång arbetsvecka.


På köksbordet står det just nu två par nya kängor som jag går och klämmer på. Något av dessa par ska göra mig sällskap på den kommande fjällvandringen. Och de ska bli väl ingångna tills dess. Plötsligt känns det som att jag har väldigt ont om tid egentligen...

onsdag 20 mars 2013

Förlorad akter


 Hade jag förlorat min akter då skulle jag nog säcka ihop och ägna mig åt ett gränslöst deppande. Och vad skulle det tjäna till? Absolut ingenting. Jag tror att koltrasten vet sådant för att han struntar totalt i att han har blivit av med stjärten. Han flyger runt som om ingenting har hänt. Han är dessutom kaxig och försöker stjäla russin och äpplen från björktrasten som anser att han äger min uteplats.

Den här bilden tog jag för några veckor sedan. Nyligen såg jag koltrasten igen och kan bara meddela att stjärten växer på honom och att han är fortfarande väldigt kaxig och slåss för jämnan med björktrasten.

torsdag 14 mars 2013

Tjoho!




Jag tog en promenad runt åsen. På åsens södra sluttning finns det numera barmark.
Det förtjänar ett starkt tjoho!  

onsdag 13 mars 2013

Kalla kårar


Nää, är det verkligen möjligt? 23 grader kallt? I mitten av mars? Det är kanske helt vanliga marstemperaturer lite längre upp i vårt avlånga land men i Sörmland? Har SMHI räknat fel? Skrivit fel? Tagit första april i förskott? Det är nästan så att man börjar tvivla på att det blir någon vår i år. Men jag tror att våren kommer för hos min granne blommar vintergäck för fullt, trots kylan och snövallar.


lördag 9 mars 2013

Jag hoppas på familjelyckan


Det är kallt, minusgraderna är många men det känns i luften att våren är på G.
För solen värmer på och får den envisa vintern att krympa bit för bit. Inte mig emot ska jag säga Er, inte mig emot. 



I skogsdungen hörde jag gröngölingen ropa. Jag vet att ett par större hackspettar brukar hålla sig till skogsdungen men gröngölingar har jag inte sett där. Men idag, ha, då satt gröngölingen på en gren och vrålade allt han kunde. Kan vi vänta oss några små gröngölingar här i framtiden? Jag håller tummarna. Men ojojoj, vad spännande!


Tyvärr så hade jag endast mitt macroobjektiv med mig. Med det kan man ta närbilder på isdroppar men inte på fåglar som sitter alldeles för långt borta ifrån en... Fast sådant kan man strunta i när man ser en gröngöling och fotografera i alla fall, bara för att man är glad!