Min dunjacka hänger fortfarande på en krok i hallen. Jag har inte hunnit med att hänga undan den. Och nu exploderar diken i en vacker, somrig melodi. Jag står där, mitt i det knähöga gräset, bland smultron och sommarblommor och fylls av en obeskrivlig lycksalighet.
Det är här jag hör hemma, i skogen, på ängarna. När jag sitter här och insuper alla dofter och intryck då förstår jag att jag har allt jag behöver. Allt som gör mig lycklig finns precis framför näsan på mig. Jag behöver inte leta eller längta, för allt finns precis här.
Smultronens söta smak, humlornas trivsamma brummande, gräset som svajar i vinden...
Och i skogen hittade jag årets första karljohan. Sniglar och flugor har dock hunnit dit före mig så svampen har fått stanna i skogen.
Men nu gäller det att ha ögonen öppna för vem vet, nästa gång hinner jag kanske före alla andra...
Men nu gäller det att ha ögonen öppna för vem vet, nästa gång hinner jag kanske före alla andra...
