Fotoabstinens

Jag lider av fotoabstinens. Jag har alldeles för få ljustimmar till mitt förfogande. Men idag har jag kommit hem precis när solen höll på att gömma sig bakom horisonten. Jag ropade till familjen att jag inte hade tid med att hälsa på dem, greppade kameran och sprang ut.

Kanske, men bara kanske, kunde jag krama ur dagen det allra, allra sista ljuset.    

Under några ögonblick speglade sig solen i vattendropparna. Sedan vips så försvann den och lämnade mig alldeles ensam i det dunkla novembermörkret. Och på himlavalvet började månen sin resa... 

Sanningen om hösten

Jag traskar runt på leriga stigar och tänker på att det är så tyst i skogen om senhösten. Till och med träden hänger läpp!  

Men på en sten har någon lämnat spår efter sig. En liten klump som vittnar om att livet fortsätter. Och tar slut. 

Ingen annan årstid än höst är så lämplig för att träna upp sitt tålamod. Och för att acceptera att allt har sin tid.

Att allt hänger samman och att slutet egentligen är början till något nytt.

Ett mossigt rike

Även om världen har blivit gråbrun och tyst så ska man inte tro att livet har upphört. För på trädstammar, stenar och stubbar bubblar livskraften. Där frodas mossor och lavar. Hösten är deras tid. En miniatyrvärld med en sådan formrikedom att man häpnar... 

Ett löfte

 

Det var en gång en sommar. Tiden då jorden var varm och skogen grön. Tiden då fåglar sjöng för fulla halsar och humlor brummade tungt i luften. Nu är det tyst och gråbrunt. Men när man tittar lite närmare då kan man få se tecken på att det sprudlande livet kommer att återvända. Om några månader. Först behöver naturen vila sig en stund. För inte ens naturen orkar sprudla så här jämt...

Herrfallet

Det är väl inte många som har lockats ut idag. Vindstyrkan började närma sig orkan och termometern verkade ha fastnat under nollsträcket. Men eftersom jag och sambon var ändå i Arboga, d.v.s, i närheten av Herrfallet, så åkte vi dit. När man googlar efter bilder på Herrfallet så dyker det upp sköna sommarfoton på mysiga stränder. På sommaren är nog det här naturreservatet en helt annan plats att vara på. Men just idag hade jag absolut ingen lust att bada. Jag stannde på stranden medan sambon utförde en vertikal klättring längs det omkullblåsta trädet.

Herrfallet är en udde som ligger i Hjälmaren. En väldigt liten udde. Jag har svårt att föreställa mig att alla campinggäster (från den närliggande campingen) får plats där på sommaren. För att inte tala om andra som troligen söker sig dit. Idag var det dock helt tomt på udden. Enligt mig är Herrfallet en aning för litet. Passar för en kort promenad under den kalla årstiden då sommargästerna har något annat för sig. Är man sugen på en längre utflykt då får man söka sig till andra platser.

Söderfjärdens naturreservat

Det här varit en solig, dock kylig höstdag. Jag, tillsammans med min sambo, har bestämt oss för att besöka Sörfjärdens naturreservat. Ett litet, trevligt reservat som domineras av en rullstenås och inkluderar fem öar, bland annat Koholmen. Enligt kartan skulle det finnas en förbindelse mellan åsen och Koholmen men just idag var den tydligen väldigt översvämmad. Det syns på den nästsista bilden. Ingen av oss hade gummistövlar på sig så vi fick hålla oss till den torra delen av reservatet.