Distraherad

Naturen är en aldrig sinande källa till inspiration för mig. Ofta när jag är ute och går, då får jag nya idéer. Ibland kommer jag på någon saga. Ibland får jag en tanke som jag vill spara för att inte glömma den. Dessvärre glömmer jag ofta min lilla anteckningsbok. Om jag har den med mig då kan det visa sig att jag lämnade pennan på hallbyrån istället. Tankspriddhet är nog min starkaste sida.

Då gäller det att hålla dessa tankar och idéer vid liv och skriva ner dem när jag kommer hem. Fast det enklare sagt än gjort...

Egentligen är bordet ett förbjudet område för Lucy. Det vet hon. Hon vet också att jag inte har hjärta att jaga bort henne därifrån.

Framgångar

Det här är min katt Lucy. En äldre dam som tror att allt är för hennes skull. Om jag slänger en filt på den blöta gräsmattan då gör jag det så klart för att hon ska ha det skönt. Tanken på att jag kanske gör saker för min egen skull existerar inte i Lucys värld. Hade tanken mot förmodan existerat, då skulle katten strunta i den i alla fall. Faktum är att jag la filten för att själv slippa bli blöt om magen när jag inspekterar vårens framgångar. Försenade men alltid framgångar...

De tre musketörerna och D'Artagnan har lämnat den trygga rabatten och gett sig ut på äventyr.

De står mitt i den vintertrötta gräsmattan och utmanar vinden och våra fötter.

Att min oplanerade maskrosodling kommer att bli enorm även i år, det kan jag se redan nu.

En och annan lönnäsa har börjat gro. Det får mig alltid att förundras över naturens krafter.

Av ett litet frö kan det bli ett träd, om allt vill sig väl. Allt är så finurligt ordnat i naturen...

Vårkänslor

Talgoxarna har fått vårkänslor. Deras vårstämmor klingade så vackert i skogen idag.

Jag satte mig på en mossig sten och lyssnade länge till den tidiga vårkoncerten. 

När de inte sjöng då slogs dem med sina rivaler. Det här hanparet höll på länge. Honan höll sig lite på avstånd men så fort de stridande hanarna flög iväg så följde hon efter dem. Som om hon ville se vilken av dessa stiliga herrar som skulle vinna.  

Domherrarna var betydligt mer stillsamma. De satt i buskarna och mumsade på knoppar. Medan talgoxarna verkade vara helt upptagna med sina fajter och inte la märke till att jag var där så gjorde domherrarna precis tvärtom. De var väldigt missnöjda med min närvaro. Jag försökte komma lite närmare men det tyckte dem var dumt av mig.  Så jag fick nöja mig med att titta på dem på avstånd...

Katten min anade också vår i luften. Hon gick ut, något hon vägrar att göra på vinter annars. Hon sträckte nosen mot solen och verkade gilla sin tillvaro. Som tur är så är hon nog helt omedveten om de snömassorna som är på väg mot oss....