Stilla och tyst

Jag har verkligen längtat efter den här påskhelgen. Fyra lediga dagar! Fyra dagar av total (ok, nästan total) frihet! Jag har inlett ledigheten med att tidigt imorse åka till Sundbyholm och bara njuta av stillheten och tystnaden. Det var jättekallt men ack så vackert!

Jag önskar Er alla en fantastisk helg. Med mycket sol, glädje och avkoppling. Glad Påsk på Er!

Naturkonst i busskuren

Tidigt imorse satt jag i en busskur och tittade på de målningarna som nattens kyla hade lämnat efter sig.
Jag försökte fotografera dessa skapelser men det var inte lätt för folk på andra sidan glaset trodde att jag riktade objektivet mot dem...

Jag hoppas på familjelyckan

Det är kallt, minusgraderna är många men det känns i luften att våren är på G.

För solen värmer på och får den envisa vintern att krympa bit för bit. Inte mig emot ska jag säga Er, inte mig emot. 

I skogsdungen hörde jag gröngölingen ropa. Jag vet att ett par större hackspettar brukar hålla sig till skogsdungen men gröngölingar har jag inte sett där. Men idag, ha, då satt gröngölingen på en gren och vrålade allt han kunde. Kan vi vänta oss några små gröngölingar här i framtiden? Jag håller tummarna. Men ojojoj, vad spännande!

Tyvärr så hade jag endast mitt macroobjektiv med mig. Med det kan man ta närbilder på isdroppar men inte på fåglar som sitter alldeles för långt borta ifrån en... Fast sådant kan man strunta i när man ser en gröngöling och fotografera i alla fall, bara för att man är glad! 

På isen

Mälaren är täckt med is. Tydligen tillräckligt tjock för att gå på den. Men jag vet inte, att gå på isen gör mig alltid lite nervös.

Jag har lärt mig att isen kan ju brista. Att bada i en isvak är inte vad jag längtar efter om jag ska vara ärlig.

Idag har jag dock utmanat en av mina stora rädslor och gått på isen. Det kändes väldigt pirrigt :)

Ett oväntat möte

Minusgraderna och den okuvade forsen förvandlade denna tidiga vintermorgon till en drömlik sagovärld. Jag kände en enorm tacksamhet över att få uppleva allt det vackra. Även om mina fingrar blev smärtsamt blåa och näsan, den ska vi inte ens tala om. Jag svävade där och dagdrömde. Plötsligt fick jag syn på någon som satt i isen vid stranden. Först trodde jag att det var en ihjälfrusen hund. Stackarn... 

Jag kom lite närmare och blev så häpen.  För det jag såg var en ytterst levande...

...bäver!

Drömde jag? Hallucinerade? Men nej, det var alldeles på riktigt! Bävern var dock inte lika förtjust som jag i vårt möte. 

Eller så hade han bråttom någonstans. Det sa bara plums och så försvann han i det kalla vattnet... 

Den iskalla verkligheten

Isen är fascinerande, även om den är så kall att jag vill grina ibland. Jag kan sitta långa stunder och titta på alla luftbubblor inkapslade i olika isformationer. Det är som en liten, magisk värld för mig...

När vatten blir till is...