onsdag 27 februari 2013

Det droppar


Äntligen droppar det! Vilken ljuvlig musik för mina numera vintertrötta öron! Solen skiner, det är plusgrader och vägen hem till mig drunknar i förfärligt modd. Men ack, vad gör det när man börjar ana vår i luften, solen värmer ens kinder och det droppar överallt?

söndag 24 februari 2013

Kusligt i Hedlandet

 Ännu ett naturreservat på min lista är avklarat, nämligen Hedlandet. Fast det var en märklig utflykt måste jag säga.
Reservatet kändes kusligt och ödsligt, som ett spökstad som gav mig rejäl gåshud. 


Jag brukar läsa och fotografera de informationstavlor som i vanliga fall finns i varje naturreservat. Men i Hedlandet fanns det bara kvarlevor efter tavlorna. Jag kunde inte hitta något som i överhuvudtaget tydde på att jag befann mig inne i ett naturreservat. 


Om man letar efter lite spänning i vardagen då kan man göra som jag och kliva på den 50 år gamla Bibybron som riskerar att rasa vilken sekund som helst. Men det gäller att gå sakta och verkligen titta framåt för rätt som det är så öppnar sig avgrunden...


Jag funderade en stund om jag skulle ta sats och hoppa över gapet men vid min fina ålder börjar man inse sina begränsningar. 
Klok som jag var lämnade jag bron och började spana efter något annat att undersöka. 


Att stoppa huvudet i en gammal kalkugn kändes betydligt tryggare än att halka på en rutten bro.


Jag tror att Hedlandet har mycket mer att erbjuda än det som jag har fått uppleva idag. Jag ska återvända dit när allt är grönt och fåglarna ger hals. Då slipper jag kanske den märkliga spökkänslan...


lördag 23 februari 2013

På isen


Mälaren är täckt med is. Tydligen tillräckligt tjock för att gå på den. Men jag vet inte, att gå på isen gör mig alltid lite nervös.
Jag har lärt mig att isen kan ju brista. Att bada i en isvak är inte vad jag längtar efter om jag ska vara ärlig.
Idag har jag dock utmanat en av mina stora rädslor och gått på isen. Det kändes väldigt pirrigt :)



lördag 16 februari 2013

Som miniatyrträdgårdar...


Jag gick ut för att fotografera små isformationer som hänger lite överallt när det är nollgradigt ute.
Men mina ögon drogs istället till lavar som lyser upp de platserna som snön har, för tillfället, släppt taget om. Dessa lavar,
de är som pyttesmå magiska trädgårdar. Eller kartor över hemliga ställen som människor knappt kan se för de har så bråttom... 



söndag 10 februari 2013

Hackspetten och kärleken


Helt enligt planerna för denna kalla och snöiga söndag har jag legat i soffan och tänkt på några Väldigt Viktiga Saker. När jag ägnar mig åt den här krävande sysslan då finns det inget i hela världen som kan få mig att hastigt lämna soffan och ägna mig åt något annat. Med några få undantag och till dessa hör besök av den större hackspetten. Det är andra gången som jag ser honom här hos mig.


Jag blir så glad när jag ser alla dessa fåglar besöka syrénträdet. Talgoxarna, blåmesarna, koltrastarna, björktrasten, nötväckorna, skatorna, några domherrar, pilfinkar, grönfinkar samt den stilige större hackspetten. Någon kanske rycker på axlarna och tycker att äsch, det är ju inga rariteter precis. Men när jag fyller på maten och ser hur mina fåglar flyger hit från gårdens alla håll då fylls jag av ren kärlek.

lördag 9 februari 2013

Med sorg i själen


Jag var borta i ett par timmar. När jag kom hem då fann jag den lilla, livlösa kroppen på altangolvet. Den här blåmesen har inte klarat sig och det gör mig så ledsen. Jag vet att i naturen  är döden lika närvarande och självklar som självaste livet. Men det gör ont i alla fall.

... och snömassorna har kommit...


Inte nog med det, de fortsätter att bara välla fram. Hur mycket snö kan egentligen en vinterhimmel rymma? I skogsdungen, där för en vecka sedan sjöng talgoxarna, är nu alldeles tyst. Men ännu har vintern sin fulla rätt och härja. Det är ju, trots allt, mitten av februari.   


Och i syrénträdet är det en björktrast som numera är herre på täppan. Han började besöka oss för några veckor sedan. I början var han väldigt mobbad av koltrastarna. Alla hans försök att närma sig maten slutade med att han fick stryk. Jag vet inte vad som har hänt men nuförtiden är det han som spöar koltrastarna. De sitter på staketet och tittar på när björktrasten hackar i äpplet. Det ligger äppelbitar även på marken men inte ens dessa får koltrastarna ta. Då är björktrasten där direkt och visar vad han tycker om det hela. 

söndag 3 februari 2013

Vårkänslor


Talgoxarna har fått vårkänslor. Deras vårstämmor klingade så vackert i skogen idag.
Jag satte mig på en mossig sten och lyssnade länge till den tidiga vårkoncerten. 


När de inte sjöng då slogs dem med sina rivaler. Det här hanparet höll på länge. Honan höll sig lite på avstånd men så fort de stridande hanarna flög iväg så följde hon efter dem. Som om hon ville se vilken av dessa stiliga herrar som skulle vinna.  


Domherrarna var betydligt mer stillsamma. De satt i buskarna och mumsade på knoppar. Medan talgoxarna verkade vara helt upptagna med sina fajter och inte la märke till att jag var där så gjorde domherrarna precis tvärtom. De var väldigt missnöjda med min närvaro. Jag försökte komma lite närmare men det tyckte dem var dumt av mig.  Så jag fick nöja mig med att titta på dem på avstånd...


Katten min anade också vår i luften. Hon gick ut, något hon vägrar att göra på vinter annars. Hon sträckte nosen mot solen och verkade gilla sin tillvaro. Som tur är så är hon nog helt omedveten om de snömassorna som är på väg mot oss....

lördag 2 februari 2013

Sommarlängtan...

Ibland får jag en obehaglig känsla att vintern tär på mina krafter. Den petar på mitt tålamod på ett väldigt raffinerat sätt och gör små öppningar i själen på mig. Genom dessa öppningar börjar en glödande sommarlängtan att sippra. 

Längtan efter värme, ängsblommor och humlor. Ooo, dessa fredliga lurvbollar är mina absoluta sommarfavoriter...

  
 De allra första humlorna som vi ser på våren är de övervintrade, befruktade drottningar som är i full fart med att starta ett nytt humlesamhälle. Den här bilden tog jag en kall aprilmorgon. Jag trodde att humlan var död för hon var helt orörlig. När solen värmde upp humlan en aning då flög hon vidare. Efter att ha ätit sig mätt börjar drottningen söka efter en lämplig plats för sitt bo. Övergivna sorkbon, ihåliga träd, grästuvor eller håligheter mellan stenar...


Under en av mina sommarpromenader hittade jag det uppgrävda boet. Antagligen fick det besök av någon grävling eller räv som var sugen på lite humlegodis. Runt boet låg det många döda humlor som vittnade om att de försvarade sitt bo med allt de kunde.


Och så jobbar de, helt outröttligt, hela sommaren. Från tidig morgon till sen kväll samlar de pollen och nektar.


Sommaren 2012 var väldigt regning. Den här jordhumlan sökte skydd under kråkvickerns blad. Så mycket skydd blev det dock inte. Stackare. All pollen som hon hade samlat blev till en sörja som droppade ner.


Senare på sommaren föds det hanar och framtida drottningar. När dessa har blivit mogna så lämnar de boet för gott.


Hanarnas enda önskan är att få para sig med någon hona. De lämnar doftspår efter sig, till ex på blad. Sedan hoppas de på att någon hona ska flyga förbi och finna doften helt oemotståndlig. Efter parningen dör hanen och den befruktade honan letar efter något bra ställe att övervintra på. 


De sista humlorna ifjol såg jag i september på Gotska Sandön.


De dinglade tungt i ljungen och njöt av sin sista måltid.


Sedan föll de ner till marken och dog...


Strax efter kom det några andra som gjorde anspråk på humlornas kroppar.

Någonstans där ute sover de befruktade humledrottningarna. Om några månader kommer vårsolen att väcka dem och ett nytt, spännande humleår ska ta sin början. Jag längtar...