Lövön

Lövön är ingen ö egentligen. Det är ett privat naturreservat som ligger på en udde vid Hjälmaren. Jag hade ingen aning om att en sådan vacker plats existerade så nära mig. Igår ploppade upp Lövön på min dataskärm och jag blev eld och lågor. Idag har jag åkt dit för att bekanta mig med det som är Södermanlands största sammanhängande ädellövskogsmiljö.   



Där fann jag, bland annat, väldigt gamla ekar. Titta bara vilken grov bark en av dessa ekar har!  

På Lövön trivs en del blommor också...

Kabbeleka, gullpudra, mandelblomma och vitsippa blommar för fullt. Även ramslök växer där men den hann jag inte ta någon bild på.

Jag var nämligen väldigt upptagen med att både sniffa och tugga på den. 

På den breda skogsvägen som går genom udden fann vi ett trasigt äggskal. Någon stackare har fått sitt bo plundrat, verkar det som.

Och i den här vattenpölen vimlade det av hysteriska mygglarver. Det är de som gör alla vattenringar här!

Hela Lövön är ett myller av liv och jag är jättenyfiken på vad jag kan finna utanför den breda skogstigen. Det måste jag utforska noga någon dag. Då ska jag ha matsäck med mig, gummistövlar men framför allt mer tid. Och myggnät, det får jag absolut inte glömma....

Magnolia

Har ni fått känna doften av magnolia i år? Om inte då måste ni komma till Eskilstuna.
För här har vi några magnoliaträd som blommar just nu. Och doften... jisses, den är berusande.
Dessutom tror jag att magnolior blev till för att poeter skulle få något alldeles ljuvligt att dikta om.



Vårbruket

De unga björklöven lyser i solen, bonden vältar sin åker och humlorna surrar i luften. En sådan underbar majkväll...

Hej Medelhavet!

Det som slog mig allra först var grönskan. Barcelona var alldeles grön! Vackrast var grönskan i Parc Güell. Men inte bara där...

På en gudsförgäten bakgård hittade jag den här lilla stadsodlingen.

En form av protest mot att EU (antagligen) styr den spanska jordbrukspolitiken och matindustrin.

Det var fascinerande att se många av våra krukväxter i deras rätta miljö. Murgrönan hade blad stora som min handflata!

Jag spanade efter ovanliga fåglar. Det mest ovanliga var nog papegojor. Jag såg dem lite här och där.

Men duvor och gråsparvar såg jag överallt!

Fast det var, trots allt, lite ovanliga duvor. I alla fall för mig som bor i Sverige. Det är nämligen klippduvor som inte finns här hos oss.

Innan jag reste iväg var jag väldigt nyfiken på vilka träd som växer längs Barcelonas gator. Jag kan inte minnas att jag såg något träd som jag i överhuvudtaget kände igen. Längs många gator växer det träd som är enooorma och deras löv liknar lönn. Först trodde jag till och med att det var lönn men det var några saker som inte stämde. Mina resekompisar var utrustade i tillgång till internet och började genast forska i ämnet. Till slut kunde vi konstatera att det var plataner. Titta bara på deras snygga bark!

 

Det regnade en del när jag var i Barcelona. Så jag blev jätteglad när regnet hade äntligen upphört och jag kunde säga Hej till Medelhavet!

Stenigt

Det är en märklig känsla att gå runt i en fornborg. Den är ju minst 1000 år gammal. Människor byggde upp dessa stenvallar utan murbruk eller andra avancerade tekniker och stenvallarna ligger där än idag. Fascinerande. I Södermanland finns det en del fornborgar och idag har vi besökt den som ligger uppe på Hägersberget. På den första bilden ser ni den ena ingången till fornborgen.

För att testa hur mina nya kängor uppför sig i stenig terräng har jag, med stil och elegans, klättrat upp på stenvallen.

Från bergets topp har man en vidsträckt utsikt. I nuläge ser man dock snön så långt som ögat (och kikaren) kan nå.

Nedanför berget fick jag syn på en envishet utan dess like. Fyra träd har bestämt sig för att hinder ska ses som möjligheter och betraktar bumlingen som sitt stöd. Helt otroligt tycker jag.

Stilla och tyst

Jag har verkligen längtat efter den här påskhelgen. Fyra lediga dagar! Fyra dagar av total (ok, nästan total) frihet! Jag har inlett ledigheten med att tidigt imorse åka till Sundbyholm och bara njuta av stillheten och tystnaden. Det var jättekallt men ack så vackert!

Jag önskar Er alla en fantastisk helg. Med mycket sol, glädje och avkoppling. Glad Påsk på Er!

Vårkänslor i vinterskogen

Skymningssagor

Solen har precis gått ner och lämnat plats åt månen. Himlen har tagit på sig sin vinterblåa pyjamas. Det är tyst, såsom det brukar vara sekunder före en teaterföreställning. Och då börjar det, den spektakulära uppvisningen...

En flock kajor kommer farande. De skränar och deras vingslag får mitt hjärta att slå lite fortare. Flocken gör några varv på himlen innan fåglarna landar ner i de täta trädkronorna. Kajorna har kommit till sin vanliga sovplats. De tjoar en liten stund till och jag undrar vad de pratar om. Kanske om vad de har varit med om under dagen. Kanske berättar de godnattsagor för varandra. Det kommer vi aldrig att få veta. Vi kan skicka saker ut i rymden men vi kommer aldrig att lista ut vad kajorna kraxar om.  

Den som väntar på något spännande...

... får ibland vänta ganska länge. I ögonvrån såg jag något litet som flög in i hålet i trädet. Jag blev jättenyfiken på vem och varför. Så jag väntade... och väntade... och väntade. I all oändlighet, kändes det som. Jag började misstänka att det som flög in kände till någon lönndörr på andra sidan trädet, gick ut genom den och skrattade åt mig så att marken skakade. Men jag väntade i alla fall.

Plötsligt såg jag en liten röresle inne i hålet och strax efter kom det ut en nötväcka! Med ett frö i näbben!

Psst, jag tror att jag har kommit på var nötväckan har gömt sina mumsbitar!

Skogens hemliga liv

Jag har en stor förkärlek till sagor och folktro. När jag traskar runt i skogarna då möter jag en del fantasieggande figurer. Kan ni se den sura Trädtanten på den första bilden? Jag skulle nog bli väldigt sur jag med om någon slängde snön i huvudet på mig.

Det här är Urtidsdjuret som kan avslöja många hemligheter om jordens historia. Bara man vill lyssna och förstå.

Gammeldraken som bor i min lilla skogsdunge.

Rumpträdet har jag hittat på Gotska Sandön.

Och så har jag träffat en mammut också...

Under tallen

Jag gick förbi en praktfull tall. Någonstans uppe i trädkronan rasslade det till. Jag tittade upp men jag glömde väldigt fort att det var källan till rasslet jag spanade efter. Istället blev jag helt uppslukad av det mönstret som grenarna, snön och barkens färg bildade med varandra...