Solen har precis gått ner och lämnat plats åt månen. Himlen har tagit på sig sin vinterblåa pyjamas. Det är tyst, såsom det brukar vara sekunder före en teaterföreställning. Och då börjar det, den spektakulära uppvisningen...
En flock kajor kommer farande. De skränar och deras vingslag får mitt hjärta att slå lite fortare. Flocken gör några varv på himlen innan fåglarna landar ner i de täta trädkronorna. Kajorna har kommit till sin vanliga sovplats. De tjoar en liten stund till och jag undrar vad de pratar om. Kanske om vad de har varit med om under dagen. Kanske berättar de godnattsagor för varandra. Det kommer vi aldrig att få veta. Vi kan skicka saker ut i rymden men vi kommer aldrig att lista ut vad kajorna kraxar om.