tisdag 1 januari 2013

Ett ovanligt möte


Första dagen på det nya, spännande året. Om några månader ska jag, förhoppningsvis, bestiga Kebnekaise. Så vi har börjat året med lite bärträning. Vi gick på de hala stigarna och diskuterade olika färdvägar. Plötsligt fick vi syn på något som gjorde oss totalt mållösa. 
    

Ett litet liv med trasiga vingar satt på stigen. Magnus tog det försiktigt i sina kupade händer. Vill ni se vad vi har hittat?


Ett påfågelöga! Den första januari! Det är inte meningen att den ska vara vaken nu. För nu finns det absolut inga blommor som den kan äta sig mätt på. Vi kunde inte låta fjärilen stanna där vi hittade den...


Kanske kan den hitta något krypin i stenmuren och somna om där? Det hoppas jag på av hela mitt hjärta.

11 kommentarer:

  1. To się Wam zaczął rok niesamowicie. Motylek w styczniu to niespotykane. Oby przeżył w zakątku, do którego daliście go. Pozdrawiam serdecznie

    SvaraRadera
  2. Helt otroligt och märkligt.Undrar varför den vaknat redan nu.Undrar om det är det milda vädret som gjort att den vaknat till liv.Stackarn.
    //Kicki

    SvaraRadera
  3. Ja det var ju på tok för tidigt för fjärilen. Hoppas att den klarar sig! Nu ska jag surfa vidare på din trevliga blogg.

    SvaraRadera
  4. Oi, har dere funnet en sommerfugl?
    For en fin blogg det var her.
    Skal dere bestige det fjellet. Gleder meg til å se hvordan det går.
    Lykke til med treningen.
    Godt nytt fotoår!
    Fra Hilda

    SvaraRadera
  5. Oj så ovanligt att den vaknat redan nu!! Lycka till med bärträningen och vem vet, vi kanske ses på Kebnekaise :))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om du ser du en förvirrad latmask någonstans på stigen då är det säkert jag!

      Radera
  6. hej fina anna<3

    men ojojoj...lilla älskade livet...<3 en människa med ett kärleksfullt hjärta kan bara göra en sån fin gärning..att försöka rädda det lilla livet..<3 ja, vi får verkligen hoppas att han kommer att klara sig bra<3

    -vad spännande med kebnekaise...vilken upplevelse du har att vänta:-) , min far har i sina yngre dagar vandrat vid kebnekaise, jag minns bilder som dom tog därifrån<3 ja, vad spännande:-) och vad vackra vyer du kommer att få skåda anna<3

    -jo..det är en djembe jag har...jag köpte denna på second hand (som förövrigt är min abloluta favoritaffär) jag har fått upp ögonen för detta instrumentet genom min vän niklas (på bilden i inlägget) jag tycker att trumman är vacker, och ljudet som kommer ifrån den är underbart verkligen, och när man väl finner takten så fortsätter man bara<3 man blir "förlorad i musiken" för en stund.
    så jag får nog säga att jag är självlärd vad gäller djemben<3
    något som skulle vara väldigt mysigt skulle vara att sitta tillsammans med någon och trumma på varsin..vilken musik det kan bli! <3 det vill jag prova:-)

    jag tror absolut att även du kan få ljuv musik från din djembe därhemma, även fast du inte är musikalisk som du säger;-) prova igen så får du se:-)

    vilken härlig bild där du sitter på den stora stenen med utsträckta armar<3

    kram från den andre anna-n ;-)

    SvaraRadera
  7. Anna, om du bara får tillfälle till att trumma i grupp så gör det. Det är en sådan mäktig känsla att håret reser sig upp på kroppen och allt vibrerar! Det är nästan som om man faller i trans. Nu blir jag sugen på att ta fram min djembe och trumma lite. Det var faktiskt ett tag sedan sist... men som sagt, jag är inte så musikalisk, inte alls faktiskt.

    Tack för dina fina ord! Kram på Dig!

    SvaraRadera
  8. Tack för alla kommentarer! Jag hoppas att fjärilen klarar sig till våren men jag är lite orolig för att den inte gör det. Om jag hade ett stort växthus då skulle jag nog ta fjärilen in och mata den frukt och sockerlösning tills våren kom... Men jag har inte det så vi får helt enkelt hålla tummarna för det vinterpigga påfågelögat.

    SvaraRadera
  9. Nej men aaawww...vad ni är rara du och Magnus!
    Kram Christin

    SvaraRadera