lördag 9 mars 2013

Jag hoppas på familjelyckan


Det är kallt, minusgraderna är många men det känns i luften att våren är på G.
För solen värmer på och får den envisa vintern att krympa bit för bit. Inte mig emot ska jag säga Er, inte mig emot. 



I skogsdungen hörde jag gröngölingen ropa. Jag vet att ett par större hackspettar brukar hålla sig till skogsdungen men gröngölingar har jag inte sett där. Men idag, ha, då satt gröngölingen på en gren och vrålade allt han kunde. Kan vi vänta oss några små gröngölingar här i framtiden? Jag håller tummarna. Men ojojoj, vad spännande!


Tyvärr så hade jag endast mitt macroobjektiv med mig. Med det kan man ta närbilder på isdroppar men inte på fåglar som sitter alldeles för långt borta ifrån en... Fast sådant kan man strunta i när man ser en gröngöling och fotografera i alla fall, bara för att man är glad! 

11 kommentarer:

  1. Jest zimno, ale niebo jest piekne niebieskie i na jego tle ptasi zwiastun wiosny. Zdjęcia makro lodu są świetne. Pozdrawiam.

    SvaraRadera
  2. Vilka fina bilder du tar.

    SvaraRadera
  3. Fantastiskt fina bilder! Som smycken!

    SvaraRadera
  4. Härliga bilder - våren är på väg :-)

    SvaraRadera
  5. Men DUUUU vilka vackra bilder!! Blir så imponerad :)) och bilden på gröngölingen blev ju jättebra den med, kul med bilder när man får leta lite för att hitta pippin :)

    Har kanske frågat förut...men vad har du för macroobjektiv...börjar fundera på att skaffa ett...kanske :)

    SvaraRadera
  6. Tack för din gulliga kommentar,får säga detsamma.Otroligt fina macrobilder.Den lilla pärlan med solen i är makalöst vacker.
    Lyckliga du som även fick se den vackra gröngölingen.
    //Kicki

    SvaraRadera
  7. hej anna

    jag ser att även du längtar nåt så otroligt efter våren <3 jag längtar så det gör ont nästan känner jag:) men snart så, snart så...så släpper kylan..och DÅ.....<3

    mycket fina macrobilder du har tagit, en sådan skönhet i det lilla...<3
    varm kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. glömde ju...tack för din kommentar ang. tatueringen:) ja...indianer betyder något speciellt för mig...den kunskapen dom bär på ,värmer mig starkt..<3

      att tatuera sig, gör inte så ont som du tror...fast det är klart att det beror ju på vart på kroppen man tatuerar sig. och sen får man hitta ett sätt att hantera smärtan...jag nöp mig i armen jag, när hon hade nålarna i huden...hua vad det lät ;-/

      som skrivet..jag har tatuerat mig flera gånger..och det var endast den sista (och största visserligen) som gjorde riktigt ont.

      våga anna, vill du verkligen så ska du göra det tycker jag:-)

      nu ska jag fortsätta kolla vad som har hänt härinne hos dig<3

      varm kram

      Radera
  8. Så flotte bilder av is! Vakkert!

    :)

    SvaraRadera