Var är mitt bo?

Idag har jag tagit mig an det träliga projektet att vårstäda altanen. Jag flyttade ut allt som gick att flytta och satte igång. Runt omkring mig surrade en geting. Efter ett litet tag förstod jag att det var inget fy vad jag är förbannad - surr utan mer som ett rop på hjälp.

Ni kanske inte tror mig men ibland kan man faktiskt se skillnaden på getingsurret. Den här getingen letade förtvivlat efter något och sakta gick det upp för mig vad det hela handlade om. Getingen måste ha byggt ett bo ute på altanen och nu, när jag flyttade ut alla saker så hittade den inte tillbaka till boet. Jag tittade under cyklarna och visst, under vår tandemcykel hängde det ett litet bo. 

Jag tog bort boet. Ännu är det väldigt litet och drottningen har hunnit lägga enbart tre ägg. Jag hoppas att hon hittar ett annat ställe att bygga sitt bo på.  Jag tror att hon har fortfarande stora chanser att bygga upp ett bra samhälle.

Jag är inte speciellt rädd för getingar. Jag vill förstås inte få dem under tröjan men jag förklarar inga onödiga krig mot dem heller. Att ta bort boet kändes bara sorgligt. Hade det hängt på något mer lyckat ställe skulle det få hänga kvar. En cykelsadel är verkligen ett uselt val. 

Jag får många besök av getingar som är väldigt förtjusta i mitt plank. Där sitter de och skrapar trä som de sedan bygger sitt bo med...


LITE SENARE SAMMA DAG:

Efter att jag hade publicerat det här inlägget fick jag en konstig känsla. Jag gick ut och kollade under cykelsadeln och blev alldeles förbryllad. Drottningen återvände och började genast bygga på ett nytt bo! Det tog jag inte med i beräkningen när jag ställde tillbaka cykeln efter altanstädningen. Två nya ägg fanns det med i det som skulle bli ett bo. Jag skriver fanns och skulle för jag tog bort även det här boet. Nu har vi lagt en platspåse över sadeln och jag verkligen hoppas på att drottningen ger upp och letar efter en ny plats. Men än så länge flyger hon runt på altanen och letar efter sin barnkammare. Det är så himla hjärtskärande...