För några veckor sedan slutade jag mata mina fåglar. Deras aptit höll på att ruinera mig ty dem åt för 300 kr i veckan! De visste precis när jag kom hem från jobbet. Det räckte med att jag parkerade bilen så började det regna gråsparvar från de stora askarna som växer utanför mitt staket. De satte sig i matträdet och väntade på att jag skulle fylla på deras eftermiddagsranson. Råkade jag dröja några minuter för länge då brast dem ut i förfarligt tjatter. Numera brukar jag bara slänga en näve solrosfrön i gräset, speciellt vid dåligt väder.
Ibland kommer de hit med sina ungar. Både hanen och honan matar dem. Jag tror att vi har stans fetaste gråsparvsungar.
De är ju större än föräldrarna själva. Jag är övertygad om att ungarna kan plocka upp de skalade solrosfröna alldeles själva men istället sitter de mitt i maten och skriker mat, mat, ge mig, ge mig!
Bilden på honan som matar sin unge fick jag ta genom fönstret. Om ungarna är med då är hela flocken betydligt mer vaksam och knappt tolererar min närvaro på uteplatsen. Annars bryr dem sig inte speciellt mycket om faktum att jag ligger några meter ifrån dem.
Hej!
SvaraRaderaHärliga bilder och en så slående text. Vi har det precis så här hemma fast vi håller på och matar ännu... Vi får se hur länge vi håller på för de äter otroliga mängder. Alltid så sött och roligt att se när de kommer och matar de små.
Ha en fin helg
/Ingemar