onsdag 17 juli 2013

Tummen upp för fjället!


Jag har aldrig känt ett sådant vemod som jag kände igår, när jag gick genom den symboliska porten i Nikkaluokta. Efter 105 km vandring ville jag inte lämna fjället, inte det minsta... Alla dessa storslagna vyer som får en att känna sig ödmjuk och alldeles hänförd. 



Och vatten, det rena vattnet som rinner och forsar överallt. Som man kan dricka direkt ur jokken och som smakar så friskt!




Till och med frystorkat smakar ljuvligt gott, hur knasigt det än låter...


Men när jag äntligen kom till Kebnekaise Fjällstation då bjöd jag mig själv på en riktigt god lunch.


De flesta nätter sov vi i tält...


... men när Sälkastugorna uppenbarade sig för oss då bestämde jag mig för att övernatta där. Jag var så trött på sovsäcken som försökte strypa mig, på fuktigheten och på att huttra varenda morgon. För kallt var det nästan varje dag. Så i Sälka skiljdes vi åt och fortsatte med våra egna vandringar. Magnus mot Kebnekaise och jag mot Singistugorna och sedan vidare mot fjällstationen. 


Här satt jag och myste i värmen...


Och medan jag myste och somnade sedan i min torra säng då kämpade Magnus uppe på toppen.
Framför allt mot den snöstormen som härjade där... 


Men upp skulle han och han lyckades. Den polska flaggan fladdrar nu på Sveriges högsta topp!


Bilder från Kebnekaises topp har Magnus tagit, för jag var ju inte där. Men när han berättade om snöstormen och om hur han jagade tältet som höll på att försvinna med vinden då var jag glad att jag till slut valde livsnjutarvandringen. Utvilad och torr njöt jag av vattenfallens mäktiga brus och av spegelblanka sjöar som jag hittade bortom Kungsleden.  


Jag andades in fjället...


Dessutom blev jag överlycklig när jag mötte en liten laphumla :)


Det är bara en sak som jag är besviken över. I Laddjujavri kan man köpa renburgare på Lap Dånalds. Jag var liksom fixerad vid tanken att äta på Lap Dånalds men jag missade stället :(

Men det blir fler gånger för jag vill tillbaka dit igen, av hela mitt hjärta. 


6 kommentarer:

  1. Visst är det så oerhörd fantastiskt ljuvligt ute på fjället. Jag är född och uppvuxen i Kiruna nästan med vandrarkängor och skidor på fötterna. Så det där liksom mina "tassemarker" där jag tillbringat många veckor - både vår, sommar och höst.

    Jag har haft sammanlagt 4 golden retrivers som alla fått namn efter platser jag besökt. En hette Singi, en Sälka, en Ales och den jag nu har heter Vistas.

    För mig när jag ute på fjället så känns det som jag är så nära himlen.

    solweig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Solweig!

      När jag satt på tåget från Kiruna till Stockholm då funderade jag på att flytta upp! Jag blev riktigt kär i fjället. Vilken tur du har haft att ha denna mäktiga miljön precis runt hörnet.

      När jag gick på leden då hälsade man hela tiden på alla andra vandrare som man mötte på stigen. Nu får jag hålla mig för munnen för jag vill hälsa på varenda kotte som jag möter på gatan :)

      Tusen tack för dina ord. Det är jättetrevligt när andra vill dela sina tankar och upplevelser här.

      Varma hälsningar
      Anna

      Radera
  2. UNDERBARA bilder från er tur! Det blir ett minne för livet :))
    Hoppas och längtar att jag också kommer dit-snart! Gick ni från Abisko till Nikka?
    Det har jag lust att göra, men vet inte om dottern kommer loss i sommar...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, vi gick Abisko- Nikka. I Alesjaure tåg jag båten och lyssnade till den trevliga samens historier om renskötsel. Han undrade om någon av oss passagerare tänkte bestiga Kebnekaise. Några lyfte upp handen och då svarade samen: Jag har bott här i över 30 år och aldrig varit uppe på toppen. En dag går ju åt spillo om man gör det :)

      Jag vill göra samma tur en gång till men ha mer tid att göra dagsutflykter från stugorna. Sedan vill jag fortsätta några etapper till. Det får bli ett annat år. Just nu funderar jag på någon liten höstvandring, kanske Jämtlandstriangel.

      Radera
  3. Härliga bilder och tankar du bjuder på. Det är en av turerna som jag önskar göra, förhoppningsvis nästa sommar.

    Det är något alldeles speciellt med fjällen.

    /Katarina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas att du får tillfälle att göra just den turen. Det är faktiskt mycket enklare än jag trodde att fjällvandra, speciellt om man går från stuga till stuga.

      Radera