tisdag 30 juli 2013

Lugnet hos antroposoferna


Igår åkte vi till Ytterjärna och jag var fullständigt förundrad över det lugnet som spred sig mellan byggnader och odlingar.
Det är sällan som jag finner en sådan fridfull atmosfär i en miljö som människan har byggt upp...


söndag 28 juli 2013

Varglyan

Vindskydd vid Trehörningen

Varglyan är ett speciellt naturreservat. Utan någon väg som leder dit, utan informationsskyltar eller upptrampade stigar. Dit ska man bege sig med karta och kompass. Vi gick in i naturreservatet via sjön Trehörningen och följde sedan ett uttorkat vattendrag in i Varglyan.
Vid Långsjön hittade vi hjortron. Det är inte varje dag som jag hittar det norrländska guldet mitt i de sörmländska skogarna :)
 


lördag 27 juli 2013

Vårtbitarnas spelmansstämma

 
Ljudet var öronbedövande. Jag stod stilla mitt bland de överblommade tistelblommorna och lyssnade. Runt omkring mig hade vårtbitarna sin spelmansstämma. De fanns precis överallt. Jag har aldrig sett något liknande. Jag menar, jag har visst sett vårtbitare förut men inte i sådana mängder. Och när 100 hanar börjar spela då får man verkligen gåshud, trots att sommarkvällen är så varm... 
 


Här kan ni se både hane och hona. Honan (till höger) känner man igen på äggläggningsröret.

tisdag 23 juli 2013

Sommaridyll på Ridön

 
Idag har jag besökt Ridön, en av de öarna som ingår i naturreservatet Ridö - Sundbyholmsarkipelagen. Antingen får man paddla, segla eller ta m/s Havsörnen dit. Jag valde det sista alternativet och köpte en dagsresa till ön.
 
Man kan också köpa ett helt upplevelsepaket och upptäcka ön från en vagn.
 
 
Men det tyckte jag var lite överkurs och bestämde mig för att upptäcka Ridön på egen hand och egna ben. 

 
Jag hittade stigar som kantades av massor med små, söta hallon. Jag plockade nävar fulla med bär och glömde bort tiden.
 
Sådant ska man inte göra när man ska hem samma dag ju. Själv tyckte jag att allt var frid och fröjd. Tills jag upptäckte att jag var vilse! Ridön är inte alls så stor men jag ville ju se mer av den än bara skog. 

 
Ooo, vilken lättnad jag kände när jag till slut hittade vägen.
 
För att fira det tog jag sikte på det närmaste caféet, dvs Cafe Magasinet som ligger högt uppe på en kulle.

 
Lägg märke till de alldeles gula gräsmattorna. Det är verkligen en torr sommar. Alldeles för torr, till och med.

 
Jag åt världens godaste blåbärspaj och tittade runt. Hela ön är som en sommaridyll, man vill liksom stanna där länge, länge...


Och att stanna där, det kommer jag att göra någon gång i framtiden. På ön finns det nämligen ett vandrarhem som man kan övernatta på. Då kan man utforska ön i lugn och ro, utan att ha någon tidspress på sig. Den kände jag, tidpressen. Klockan tickade iväg och vips, så var det dags att gå tillbaka till bryggan och ta båten hem.
 

måndag 22 juli 2013

Labiryntspindel

 
Häromdagen, när jag gick genom en åker i träda då fick jag syn på många spindelnät. Nu är kanske spindelnät inte så ovanliga men just de jag såg var lite speciella. De liknade enorma trattar spända mellan grässtråna. Inuti varje tratt bodde den en stor spindel som var så snabb att jag inte hann riktigt med alla gånger. Jag har aldrig sett så snabba spindlar som just den här...

 
Väl hemma började jag leta efter namn på spindeln. I krypboken fanns det många spindlar men inte den här. Typiskt. På en av mina favoritsidor, dvs Alla dessa småkryp, hittade jag inte heller någon beskrivning som kunde stämma på just min spindel. 

 
Återigen kom räddningen via jourhavande biolog på Naturhistoriska.
 
 
Spindeln heter labiryntspindel (Agelena labyrinthica), en ganska speciell (dock vanlig) spindel.
Den utsågs till Årets europeiska spindel 2011 :) Mer information om labiryntspindel hittar ni här.
 
 

lördag 20 juli 2013

Stadsfåglar badar

 
En liten kajunge satte sig på stenen, inte långt ifrån mina fötter och funderade ett tag.
 När den konstaterade att jag inte var så farlig som jag såg ut bestämde den sig för ett litet bad.  


Jisses vad ungen skvätte! Den badade allt den kunde, såg det ut som.
 

Men efteråt... ja, då ser man inte så kaxig ut längre :)
 

Strax efter anlände duvan till badplatsen.
 

Duvan föredrog dock lite stillsammare badstil. Doppa fötter en aning, typ.
 

Även Herr Gråsparv ville ta vara på den soliga sommardagen och unnade sig ett bad.
 

Titta bara vilken söt punkfrisyr Herr Gråsparv fick efter badet.
 
 
Medan han torkade i solen tog Fru Gråsparv ett varmt sandbad.

 
Skrattmåsen visade sig vara den största badkrukan av alla och höll sina fjädrar alldeles torra... 
 
 

fredag 19 juli 2013

Lugnet på stranden


Det är så rogivande att vara på stranden, speciellt på kvällen, när de flesta har åkt hem.  
Kvar fanns bara Andmamma med sina ungar. Familjen verkade ha det väldigt skönt i kvällssolen.


Jag satte mig en bra bit ifrån dem, tittade på det sagolika solglittret  och lyssnade till vågskvalpet.


 Efter ett tag samlade Andmamman sina fluffbollar och begav sig till ett mer skyddat nattställe. 


Jag stannade en stund till och njöt av det somriga lugnet på stranden...



onsdag 17 juli 2013

Tummen upp för fjället!


Jag har aldrig känt ett sådant vemod som jag kände igår, när jag gick genom den symboliska porten i Nikkaluokta. Efter 105 km vandring ville jag inte lämna fjället, inte det minsta... Alla dessa storslagna vyer som får en att känna sig ödmjuk och alldeles hänförd. 



Och vatten, det rena vattnet som rinner och forsar överallt. Som man kan dricka direkt ur jokken och som smakar så friskt!




Till och med frystorkat smakar ljuvligt gott, hur knasigt det än låter...


Men när jag äntligen kom till Kebnekaise Fjällstation då bjöd jag mig själv på en riktigt god lunch.


De flesta nätter sov vi i tält...


... men när Sälkastugorna uppenbarade sig för oss då bestämde jag mig för att övernatta där. Jag var så trött på sovsäcken som försökte strypa mig, på fuktigheten och på att huttra varenda morgon. För kallt var det nästan varje dag. Så i Sälka skiljdes vi åt och fortsatte med våra egna vandringar. Magnus mot Kebnekaise och jag mot Singistugorna och sedan vidare mot fjällstationen. 


Här satt jag och myste i värmen...


Och medan jag myste och somnade sedan i min torra säng då kämpade Magnus uppe på toppen.
Framför allt mot den snöstormen som härjade där... 


Men upp skulle han och han lyckades. Den polska flaggan fladdrar nu på Sveriges högsta topp!


Bilder från Kebnekaises topp har Magnus tagit, för jag var ju inte där. Men när han berättade om snöstormen och om hur han jagade tältet som höll på att försvinna med vinden då var jag glad att jag till slut valde livsnjutarvandringen. Utvilad och torr njöt jag av vattenfallens mäktiga brus och av spegelblanka sjöar som jag hittade bortom Kungsleden.  


Jag andades in fjället...


Dessutom blev jag överlycklig när jag mötte en liten laphumla :)


Det är bara en sak som jag är besviken över. I Laddjujavri kan man köpa renburgare på Lap Dånalds. Jag var liksom fixerad vid tanken att äta på Lap Dånalds men jag missade stället :(

Men det blir fler gånger för jag vill tillbaka dit igen, av hela mitt hjärta.