Hej hej

Nu är resväskan packad och minneskortet tömt. Jag har tagit några lediga dagar och reser till Barcelona. Jag har letat efter lite info om växter och djur i Barcelona. Det enda som jag har hittat är en sida om strandlivet samt den botaniska trädgården. Jag är väldigt nyfiken på vilka träd som växer längs barcelonska gator och vilka fåglar som lever där. Har jag tur så får jag kanske se något mystiskt kryp men jag hoppas på att jag slipper kackerlackor :)  Jag önskar Er alla en fin helg.

Farhågan

Skogsbjörnspindel 

Jag mötte en av mina största farhågor. Öga mot öga dessutom... Hela tiden som Farhågan befann sig i  min närhet var jag väldigt noga med att inte tappa den ur sikte. Ty man vet aldrig vad Farhågan kan hitta på då.

Humlebo

De humlorna som vi ser just nu är det de som ska starta ett helt nytt humlesamhälle. Humlorna blev befruktade förra sommaren och har sovit hela den långa vintern. Nu börjar de vakna och leta efter föda. Så fort dem har ätit sig mätta börjar de leta efter något bra ställe att bygga sitt bo på. Boet byggs på lite olika platser, beroende på vilken humleart det handlar om. Jag har bestämt mig för att stödja humlebostadsmarknaden och byggt ett bo till jordhumlor. Om de får välja själva då bor de gärna i ett övergivet sorkbo. Vill man bygga ett bo själv då är det bra om man får tag på material från ett sådant sorkbo.

Det där är inget sorkbo men en ingång till en tunnel som antagligen sorkar byggde i gräset under vintern. Jag har plockat gräset runt hålet med förhoppning att det luktar åtminstone lite sork. Men jag glömde bort det där med sorkfeber. 

Det ska man absolut inte glömma. Nu hoppas jag på det bästa!!! 

Ett humlebo kan man enklast bygga i en vanlig lerkruka. Lerkrukan bör ha ca 15 cm i diameter. Jag fyllde krukan med det torra gräset som jag hade plockat. Sedan vände jag upp och ner på krukan och grävde ner den i jorden. Botten på krukan ska hamna på samma höjd som jordytan. Jag la några stenar runt krukan. Stenarna ska skydda ingångshålet från till ex regn men inte täppa till det.

Så ser humeboet ut just nu: 

Jag ska låta bli att klippa gräset runt boet så att humlorna får en bättre omgivning. Boet byggde jag med hjälp av boken "Vilda grannar" som Naturskyddsföreningen har gett ut.

Bäcken som rinner på berget...

Det fartfyllda vattnet, solen som speglar sig i det och bergets färger och struktur skapar en fascinerande värld. 

Men man måste komma ganska nära för att se det. På avstånd ser bäcken nästan lite trist ut... 

Är det verkligen sant?

Ja, det är det! Våren är här! Jag har upplevt 41 vårar och jag borde ha hunnit vänja mig. Men icke, varje vår blir jag lika hänförd, lika häpen för att våren har faktiskt kommit hit även i år. Ni kommer nog att tro att jag är knäpp (ibland tror jag det själv nämligen) men jag kan stå där på skogsstigen och vill bara falla ner på knä. Av ödmjukhet och tacksamhet. För att jag får uppleva livets återkomst, för att humledrottningar har vaknat och brummar i luften, att fjärilar flaxar runt omkring mig, att bofinken sjunger så vackert ovanför mitt huvud, precis där jag står... Vet ni, när jag ser och hör allt detta då känner jag mig som världens lyckligaste människa.

Lyckodagen

Vilken lyckodag! Jag känner mig berusad av våren! I skogsdungen har de första vitsipporna kommit. Vad jag har väntat på den dagen, det ska gudarna veta. Vitsippor fyller mig med en sådan glädje att jag svävar som en ballong. Att äntligen få se vitsippor växa skulle vara nog för att fullända min dag. Men idag är det tydligen min lyckodag för där, bland vitsipporna, mötte jag även en yrvaken nyckelpiga.

Inte långt ifrån mig brummade en humledrottning i luften. Så nu har även mina sommarfavoriter vaknat. Jag hoppas att de hittar tillräckligt med mat och någonstans att bo. Just humlebostäder är det ganska ont om. Så jag skyndade mig hem för att bygga ett humlebo på min tomt. När jag kom hem då fick jag syn på ett bi, en riktig charmör i påsiga, gula pollenbyxor.

 

Nu är humleboet klart och väntar på någon humledrottning som finner det tryggt och bekvämt.
Under veckan  som kommer ska jag berätta hur jag har byggt boet.

Framgångar

Det här är min katt Lucy. En äldre dam som tror att allt är för hennes skull. Om jag slänger en filt på den blöta gräsmattan då gör jag det så klart för att hon ska ha det skönt. Tanken på att jag kanske gör saker för min egen skull existerar inte i Lucys värld. Hade tanken mot förmodan existerat, då skulle katten strunta i den i alla fall. Faktum är att jag la filten för att själv slippa bli blöt om magen när jag inspekterar vårens framgångar. Försenade men alltid framgångar...

De tre musketörerna och D'Artagnan har lämnat den trygga rabatten och gett sig ut på äventyr.

De står mitt i den vintertrötta gräsmattan och utmanar vinden och våra fötter.

Att min oplanerade maskrosodling kommer att bli enorm även i år, det kan jag se redan nu.

En och annan lönnäsa har börjat gro. Det får mig alltid att förundras över naturens krafter.

Av ett litet frö kan det bli ett träd, om allt vill sig väl. Allt är så finurligt ordnat i naturen...

Ett möte i skogen

Plötsligt kände jag mig iakttagen. Jag lyfte blicken från stigen och tappade andan. Cirka 25m ifrån mig stod ett rådjur. Våra blickar möttes och jag tänkte att nu skulle det springa ifrån mig. Men nej, rådjuret stod kvar ett bra tag till innan det vände om och gick ner mot hagen.

Att få stå så pass nära ett rådjur som jag har gjort idag... ja, jag kan inte säga något annat att det har gjort mig alldeles lycklig.

Regn

Imorse vaknade jag till den ljuvligaste musiken av alla. Efter månader av vinterkyla regnar det!
Ljudet av regndroppar som smattrar mot marken låter som repig vinylskiva som man inte har lyssnat alltför länge på...

Vetegroddar i gräsmattan

Varje eftermiddag inspekterar jag mina ägor. Man vet aldrig vad man hittar där. Idag har jag hittat en klump vetegroddar samt en del annan suspekt växtkraft som har börjat spira i gräsmattan. Hela vintern har fåglarna varit väldigt flitiga och spridit sin mat precis överallt. Och nu, sakta men säkert, börjar säsongen för fågelmatningen gå mot sitt slut. Ännu får jag besökare i syrénträdet. Hackspettarna ser jag varje kväll. Koltrastarna äter fortfarande russin och den argsinta och revirtänkande björktrasten äter upp de äpplen som jag lägger ut varje morgon. Men jag märker att nuförtiden är det inte alls lika livat här som det var för bara några veckor sedan....

 

I min rabatt

Mina krokusar och tulpaner kämpar sig tappert genom snön och gamla löv. Ännu ser min lilla rabatt ut som ett brunt träsk men efter några varma dagar och nätter kommer den att skjuta upp på höjden och bredden. Det vet jag av egen erfarenhet. 

Därför gör det lite ont i hjärtat på mig att smida mina onda planer på att gräva upp det som brukar växa där. Tulpaner, praktlysig, blågull och höstglim. Jag har nämligen bestämt mig för att locka hit humlor, bin och fjärilar, en sådan räv som jag är. De blommorna som växer hos mig ger inte så mycket näring till varken humlor eller fjärilar. Tyvärr. På sin höjd får jag besök av någon förvirrad blomfluga.

Så nu har jag köpt nektarrika fröblandningar och väntar på en lämplig tid att gräva upp de gamla växterna och så de nya.

Insektshotell

Redan som tonåring ville jag att öppna ett litet mysigt hotell. Många år har gått sedan dess men idag  har mina planer blivit en verklighet. Tada, mitt nya insektshotell har öppnat. Nu väntar jag på våren och på de första gästerna. Först och främst hoppas jag på att solitära bin hittar hit. Det blir allt svårare för vildbina att hitta lämpliga boplatser och en sådan insektsholk kan vara till hjälp. Jag har köpt holken på Granngården men det finns många olika varianter som man kan tillverka själv. Det är mitt nästa projekt...

Träningsrundan

Ännu en träningsrunda inför vår Kebnekaisevandring är avklarad. Jag bär fortfarande på 10 kg men nästa gång ska jag nog öka med 5 kg.

En stor del av skogen som vi gick igenom var helt uppbökad av vildsvin. Jag såg spår efter dem precis överallt!

På vissa ställen fanns det fortfarande massor med snö...

Och på andra ställen blommade krokusar :)))

Bilder i dagens inlägg är tagna med en väldigt enkel kompaktkamera som saknar möjligheter till manuella inställningar. Den är dock lätt och just kameravikten ger mig huvudbry. Med tanke på att jag ska vandra med max 15 kg på ryggen så är systemkamerans vikt riktigt problematisk. Kameran väger runt 1 kg! Och jag måste ju få plats med maten, utrustningen, kläderna... Hur ska det gå?

I värmen

Linda ringde och undrade om jag inte hade lust att komma till hennes jobb idag. Det hade jag för Linda är min bonusdotter och hon jobbar hos Granerfeldts Trädgårdscenter. Att gå runt i deras varma växthus, bland alla blommor och fjärilar, är en lisa för själen ska jag säga Er. Jag ville inte åka hem, inte alls. Nästa gång ska jag nog ta med mig en solstol och stanna där tills de stänger. För säsongen alltså. 

Ute på min altan, där det är sol och lä, är det också ganska varmt och behagligt just nu...

Till fåglars (och min) stora glädje

Mitt hjärta slår volter av glädje när jag får syn på sådant i skogen. Någon snäll människa har tänkt på de fåglar som ska bädda åt sina framtida bebisar. Det är sådana små gester som ger mig hopp om mänskligheten.